Om resan (Del 2)

”Staden som aldrig sover har dubbelt så många taxibilar som New York!”

Det känns inte som om jag är i Sydamerika, mer som i sydfrankrike, Spanien eller i Italien. Argentinaren är dock en passionerad älskare av livet i allmänhet och fotboll i synnerhet.

Nu skall vi till ”folkets” fotbollslag… Club Atlético Boca Juniors. Stadion kallas för La Bombonera- Chokladasken”, invigdes år 1940 och har FIFA:s minimimått för en spelplan - 105 gånger 68 meter. Klubbens legendarer såsom: César Luis Menotti, Diego Maradona, Juan Roman Riquelme och Carlos Tévez, pryder muséets väggar! Precis som matcherna mellan Brasilien och Argentina kallas derbyt i Buenos Aires Mellan Boca och C.A. River Plate för ”El Superclásico”!

Historien om hur Boca fick sina blågula färger lyder som så här berättar guiden Cristian:
-Boca hade samma klubbfärger som Almagro, svartvitrandiga. Förloraren i mötet mellan de båda i en match, skulle byta färg på sina matchtröjor. Boca torskade och en medlem föreslog att nästa fartyg som anlöpte hamnen, färgen på deras flagga skulle bli deras nya klubbfärger. En svensk ångbåt från Johnsonline kom in i Puerto Maderos hamn och hade självklart en svensk flagga vajandes. Därför bestämdes Bocas nya färger till blått och guldgult.

Sex gånger har man vunnit den sydamerikanska cupen, ”Copa Libertadores” och tre gånger ”Interkontinentalcupen”. Klubbens utan tvekan främste spelare heter Diego Armando Maradona! En av ”världens bästa fotbollspelare” genom tiderna tillsammans med brassen Pelé, holländaren Johan Cruyff och landsmannen Leo Messi.

Det är tidig morgon och vi tar färjan från Buenos Aires över till Colonia del Sacramento i Uruguay. Turen tar ungefär tre timmar. Snabbåten tar bara drygt en timma. Uruguay är ett litet land som skapades som en sorts buffert mellan Sydamerikas jättar och rivaler, Brasilien och Argentina.

Vår gemensamme vän, journalisten Julio Infante Debali, möter upp Fabio och mig! Många porteños har sina sommarhus i grannlandet Uruguay. La Paloma i delstaten Rocha där Julio bor, är en liten sömning stad på knappt 5000 invånare. Här bor Julio som jag träffade i Cuba för några år sedan.

Vi har nu tagit oss knappt 40 mil från Colonia del Sacramento via huvudstaden Montevideo, till La Paloma! Vi packar in oss i Julios minibuss för en utflykt till Punta del Diablo, sex mil norr om La Paloma.
-Normalt sett ser man höga vågor som slår mot klipporna här, vilket är otroligt spektakulärt men denna vackra dag är det något lugnare, berättar Julio. Därav namnet ”Djävulens Spets”!

Julio har åtta stycken barn, så han har lite att göra mellan sina resor… På kvällen bjuder Julio på BBQ hemma hos sig. Köttet från Uruguay håller nästan lika hög klass som det argentinska.

Det har varit två avslappnade dagar i Uruguay MEN nu är det hög tid att återvända till Buenos Aires!

Buenos Aires har dubbelt så många taxibilar som New York och det sägs att även ”denna stad aldrig sover”…
-Vi är lite av nattmänniskor, vi porteños, säger Fabio.
-Vi äter middag mellan kl. 21 och 23.00 och restaurangerna är öppna fram på småtimmarna. Buenos Aires, sover aldrig, försäkrar, Fabio!

Nu äntligen är det dags att bevittna Argentinas stolthet och en av de mest eleganta pardanserna i världen - TANGON!

Min gode vän Andrés Giudice och hans fru Marta har bjudit in oss till till tangoshowen ”Sabor a Tango”. En ruskigt imponerande show, måste jag tillstå!

Stadsdelen Recoleta ligger nordväst om Microcenter och är en av de mer välbärgade områdena i Buenos Aires. På kyrkogården ligger Evita Perón begravd och söndagsmarknaden attraherar massor av folk. Hos Fabios vän Nestor, hittar jag exakt det jag letar efter!

Vi gör även ett besök till Puerto Madero, den gamla hamnen för transporter till Europa i slutet på 1800-talet, som nu rustats upp! Officiellt blev det Buenos Aires 47:e stadsdel år 1998 och alla gatunamn här bär Kvinnliga namn, minsann…

Är argentinaren då verkligen en livsnjutare?
-Ja, säger Ricardo Caletti, bestämt!
-Att äta lite gott kött, umgås över en flaska vin…vi är lite överdådiga och passionerade framför allt vad det gäller kärlek och fotboll!

Själv kan jag inte motstå frestelsen utan äter en sista köttbit i Buenos Aires innan hemresan till Sverie. Jag skulle gärna vilja utforska lite mera av detta grandiosa land med så mycket svenskanknytning och det kansek det blir år 2014. Hasta Luego!

 

Resereporter: William Kilander

Kamera, Grafik, Manus Redigering: William Kilander

Producent: William Kilander

Tack till: Gustavo Heredia, FIT-Argentina,, Julio Infante Debali Marta och Andres Giudice, Estancia Don Silvano, Sabor a Tango och till Uruguays och Argentinas befolkning

Extra tack till: Mr. Fabio Heredia på ”Che Wine”

Hemsidor: www.donsilvano.com, www.chewine.com, www.sueciaenargentina.com.ar