Vi har nu kommit fram till Kandy, Sri Lankas kulturella och spirituella center.
Kandy var huvudstad för det sista singhalesiska kungadömet som
kapitulerade till britterna år 1815. Kandy stod emot de europeiska
kolonialmakterna i nästan 300 år.
Hit till Sri Dalada Maligawa, Templet av den Heliga Tandreliken, vallfärdar man.
Detta åttakantiga tempel är ett av buddhisternas allra heligaste pilgrimsmål.
Här förvaras, enligt legenden, en av Buddhas tänder som stals från hans likbål i indiska
Kusiganara (år 543 f.K.f.). Tanden smugglades in till Sri Lanka av en indisk prinsessa.
Elefanten går hand i hand med Kandys historia och har en av huvudrollerna den årliga festivalen Kandy Esala Perahera, där man hedrar just den Heliga Tandreliken,
i månadskiftet juli och augusti under fullmåneperioden i 10 dagar.

Sex kilometer utanför Kandy ligger Royal Botanical Gardens med vajande palmer,
stora javanesiska fikonträd och bambuträd från Burma.
Här finns också en imponerande samling orkidéer.
Orkidéerna tillhör de enhjärtbladiga växterna och har en otroligt fin anpassningsförmåga.
Det är förmodligen världens största växtfamilj med uppskattningsvis 30 000 olika
arter. Därtill kommer sedan otaliga hybrider.

Härnäst väntar en musik-och dansuppvisning på Kandyan Audience Hall.
Det blir varierade danser med inslag av påfågel, kobra och en del rytmik och
akrobatiska konststycken.
Det mesta av musiken utgörs av geteberetrumman som är gjord av jak, margosa
eller sennaträ. Den ena änden är gjord av apskinn och den andra änden av koskinn.
Detta ger fyra st.olika basljud med oändliga variationer.
Enligt Ramayana-sagan härskade en gång rasen rakhasas på Sri Lanka.
Dansen mellan kobran, naga, och gurulufågel utförs för att driva bort onda andar.
Det hela avslutas med en imponerande elduppvisning
Gini Sisila, där man har gudinnan Pattinis välsignelse innan man går på den glödande kolen!

Färden går vidare upp i de lummiga bergstrakterna med pittoreska inslag av vattenfall och
fågelkvitter. Det ändlöst vackra landskapet är hemvist för smekmånadshotellet Hunnas Falls.
Tyvärr fick jag bara njuta av den japanska smekmånadssviten i sju timmar.
Hotelledningen trodde att vi skulle stanna i tre dagar. Det hade jag gärna gjort då
jag hade en personlig butler och en golfbana(!) på nio hål utanför balkongen.
Vi blev väldigt bra bemötta här med en speciell välkomstflagga.

Nu väntar Royal Spice Garden i Matale men först till Aluvihare!
Det var här dom första lärosatserna om Buddha skrevs ner i språket pali.
Grottorna ligger inne i berget och här finns en tio meterlång Buddhastaty.
Vilandes på en kudde av lotusblommor är ”Den Upplyste” på väg in i nirvana.
Lidandet är slut – inga fler återfödslar! Han har nu lämnat existenscykeln.
På bakgården bor munkarna.

Mr.Lahir är ägare och föreståndare på Royal Spice Garden.
Han har haft stor och positiv erfarenhet av svenskar genom åren.
Hans högra hand är den visuelle och karsimatiske Mr.T.Mahesh - vår ciceron här.
Med sällan skådad inlevelse berättar han om peppar, kaffe, muskotnöten, kakao,
King Coconut, jackfrukten och kokosnöten.
Mr.Lahir är en inbiten användare av betelnöten.
Den kommer från arekapalmen och själva nöten har en bitter smak
och lätt narkotisk verkan. Den blandas med bladen, tuggtobak och kalciumoxid,
som frigör de aktiva beståndsdelarna.
Vanligtvis tuggar man den i upp till en halvtimme och en van tuggare kan göra
detta 3-5 ggr om dagen. En ful vana där användaren lätt känns igen på sin röda tunga.

En annan nöt som man har mer nytta av, är den allsidiga kokosnöten.
Man gör rep, borstar, kvastar, skedar, använder det som bränsle och virke..
Dessutom polerar man golven med skalet.
Med mäkta stolthet visar man upp alla tackbrev som strömmat in från jordens alla hörn.

På Sri Lanka finns det inga naturliga sjöar.
ALLA är faktiskt, tro det el. eller ej,
konstgjorda och går över 1000 år bakåt i tiden. En del t.o.m 2000 år tillbaka.
Främsta syftet med de här tankreservoirerna, var att leda vatten till risfälten i
de torra norra regionerna på Sri Lanka.
Det var stor ingenjörskonst som än idag förbryllar expertis och vetenskapsmän.

Sedan år 1982 är the ”Lion Rock” och staden Sigiryia med på UNESCOS lista
över världskulturarv. På den västra sidan finns ett galleri av freskomålningar på
dom fagra ”Blixtprinsessorna”. Målningarna är över 1500 år gamla.
Si-betyder lejon och giriya betyder sten.
Inför sista etappen upp finns två st. lejontassar och en gång i tiden fanns det även ett helt
lejonhuvud i tegel där man kunde vandra rakt in i gapet på besten
Den spektakulära lejonklippan bjuder på en magnifik vy uppe på toppen.
Den ointagliga fästningen tjänade även som nöjestempel där Kung Kasyapa
förlustade sig med sina 500 hovdamer.
Klippfästningen skapades av nämnde Kasyapa runt 480-talet e.kr.

Promenadstigar, dammar, pooler, källor och paviljoner var sammanlänkande i vad som
sägs vara de äldsta vattenträdgårdarna i världen. Hela området klassas som ett
geologiskt fenomen då man även hittat avloppssystem både ovan och under jord som
varit anlagda på ett synnerligen fiffigt sätt.

Polonnaruwa ingår liksom Sigiriya i Sri Lankas ”kulturella triangel”.
I Gal Vihare finns dom berömda buddhastatyerna som är uthuggna ur klippberget.
Den vilande buddhastatyn är ett 14 meter långt mästerverk in i minsta detalj!
Polonnaruwa var Sri Lankas medeltida huvudstad med ett universitet som inhyste
5000(!) munkar.

Mr. U.D.Samarathna är manager på Nishanta Ebony Work Shop.
Träsniderierna av arbetarna här accentuerar skickligheten som är i absolut världsklass!
Nishanta Ebony Work Shop använder 23 st. olika tropiska trädsorter
och är kontrollerat av både skogsdepartementet och regeringen.

På väg till den gamla huvudstaden Anuradhapura stannar vi till i Mihintale.
Mihintale är ”buddhismens vagga” på Sri Lanka.

Självklart är det här ett stort pilgrimsmål för alla buddhister.
Munken Dhammarathana Thero berättar historien om Prins Mahinda
från Indien som var utsänd för att sprida buddhismens toleranta budskap.
Här mötte han Kung Tissa. Ett lyckat möte som senare förenade det singhalesiska folket.
Prinsessan som smugglade in Buddhas tand till Sri Lanka var Prins Mahindas syster.

Anuradhapura, landets första huvudstad, blir sista anhalten på Sri Lankas ”kulturtriangel”.
I över 1000 år var det här centrum för dom singhalesiska kungadömena.
Det heliga bo-trädet är världens äldsta dokumenterade träd med drygt 2200 år på nacken.
Detta ett skott från det träd i indiska Bodh Gaya där Buddha blev upplyst!
Vår guide Bernhard förklarar lite om poolområdet.

En lokal marknad väcker vårt intresse innan avfärden till Kegalla
och elefanthemmet Pinnawela.
Pinnawela startades upp år 1975 och är ett av dom största i sitt slag och världsberömt!
Vi anländer precis till morgonmålet när babyelefanterna får sin mjölk.

Uppe på kullen får elefanterna umgås i sina klaner en stund.
Sedan vandrar dom 400 meter, genom staden ner till floden Maha Oya
för sina dagliga bad, som sker kl.10 -och klockan 14.00.
Det syns att elefanterna njuter i fulla drag av badet.

Några fullvuxna elefanter får tjänstgöra på Pinnawela som tack för vården dom får här.
På Sri Lanka har det stolta nationaldjuret använts som drag-och lastdjur
sedan urminnes tider.
Man kan även få ett ”privat” bad med en alldeles egen elefant om man vill…
Journalisten Annica Carlsson från Göteborg provar på detta blöta alternativ.
Resan närmar sig sitt slut och nu beger vi oss till ner badorten Negombo.
Fiske-katamaranerna oruvas, kan tá sig upp till 5(!) mil ut på havet och är
insmorda med såväl jak-som hajfett för att hålla tätt. De har funnits i över
2000 år här på den Indiska Oceanen.

Dharma-vipp betyder “Rättvisans Ö”. Jag hoppas innerligt att “Lejonfolket”
kan hålla ihop och hålla sams i framtiden. Det förtjänar bade dem och Sri Lanka med
sina stolta anor, traditioner och kulturarv från fornstora dagar.
Detta var en fenomenal resa och jag hoppas få kunna återkomma till Sri Lanka.
Då vill jag vara med om ett betydligt lugnare tempo.
Detta var den hittills mest arbetsamma resan med travelfilm.se.
Teamet avverkade en resrutt gjord för 20 dagar på knappt elva dagar. Strongt gjort!
Hoppas alla tittare är nöjda med vårt resultat.

Resereporter: William Kilander
Foto: Henrik Johansson
Redigering: William Kilander
Grafik: Ann-Mari Bragd och Jessica Pilhede
Tack till: P.T.Perera, Jetwing Travels, Jetwing Hotels, Sri Lankan Airlines,
Christer Bjurström och till hela befolkningen på Sri Lanka

Extra tack till: Mr.Sarath Wattegedera